torsdag 10 mars 2011

Last Cannibal World - 1977



Ruggero Deodato gör här sin debut i bushen med Ultimo Mondo Cannibale som föregick Cannibal Holocaust och även innehar ett par scener/detaljer som sedan används i sin efterföljare. Den här gången är det en liten grupp som flyger ut till en rejält ogästvänlig djungel för att kolla upp en tidigare expedition som funnit oljefyndigheter på platsen. Men allt går som väntat åt skogen, deras plan går åt fanders, piloten samt en kvinna som är med dör relativt snabbt och de två efterlevande finner sig snart nog ensamma och jagade av kannibaler i den täta skogen. Planer på att fly och att ta sig tillbaka till planet påbörjas direkt men ett vattenfall skiljer på de två karlarna och den ena av dem försvinner i en snabb flod. Den siste i gruppen finner sig snart nog vara tillfångatagen av en stenåldersstam som tar honom till fånga för att där bli utsatt för en minst sagt noggrann uppmärksamhet...

Massimo Foschi spelar den överlevande mannen som utsätts för uråldriga riter samtidigt som han kämpar för sin överlevnad både mentalt som fysiskt och som hans kollega i lidande ser vi Ivan Rassimov som inte bara gjorde denna kannibalfilmen utan även var med i Lenzi´s Eaten Alive samt Man From Deep River. Om inte det räcker så är han den ansvarige för att föra upp en guldfärgad trädildo i Janet Ågren i Eaten Alive och det bör ni komma ihåg om ni sett den filmen. För övrigt så är även den gamle porrskådisen Robert Kerman med i den.

När det kommer till de obligatoriska djurscenerna dvs våld mot djur båda av människor samt djur mot djur så är det även med i Last Cannibal World även om Deodato hävdar att det var på producentens inrådan och att denne själv filmade scenerna. Personligen tror jag inte på det för den sortens scener är även med i Cannibal Holocaust som även Deodato gjorde vilket ni vet vid det här laget. Det är inga trevliga scener och jag kan tänka mig att vissa personer har svårt för dem men jag kan inte direkt ta dem till mig. Kanske är man avtrubbad, jag vet inte men det är svårare med scener som i Cannibal Ferox där djuren är fastbundna vilket de inte är här. Om nu det är något försvar. Viket som så är de med här och det kommer vi inte ifrån.

Själva kannibalismen är det mest i början av filmen samt i slutet och den uppmärksamme lägger märke till att vissa scener här är även med i Eaten Alive vilket Deodato här på kommentatorspåret hävdar såldes av producenten, än en gång denna producent. Ungefär samma som Sergio Martino skyller på de två mycket suspekta scenerna i Mountain of the Cannibal God där en ung tjej tillfredsställer sig framför kameran med ett stort leende och en kille sätter på en gris. Även det är det producenten som är ansvarig för.

När det kommer till själva filmen här så är det en rejäl och äkta djungel vilket ökar hårdheten i filmen och dess realism men tyvärr blir det för mycket grottliv och för lite action. Kannibalerna kunde gott varit med mer även om Me Me Lai har fina rattar så räcker det inte till i min bok. Mer kannibalism och mer naket så kunde den tävlat med Cannibal Holocaust och Eaten Alive fast Cannibal Ferox spöar den vilken dag som helst. Till skillnad från den så är det ingen serietidningskänsla över den här filmen. Även om John Morghen är lysande i just Ferox så är det här en bättre film. Väl värd en titt men vänta er inget direkt som kommer att få er att tappa galoscherna som en viss Holocaust.

2 kommentarer:

khenrikm sa...

Är det tjusig musik också, som i Holocaust? Det betyder faktiskt en hel del tycker jag.

Weekend Video sa...

Det är den sedvanliga musiken här som jag inte direkt lade på minnet så svaret får bli nej. Annars är musiken alltid viktig i en film men här kan jag inte minnas den faktiskt.