onsdag 6 maj 2009

Komodo vs. Cobra - 2005



Efter att ha haft både BBC´s Wallander och Bourne-maraton så kan det kännas skönt att avkoppla hjärnan med lite Jim Wynorski-trams som detta. En rak uppföljare till Curse Of The Komodo och inspelad på samma plats och till och med två av skådisarna från den med så kan detta inte bara bli bra. Och det blev det inte heller.

Nytt team med ett gäng trädkramare och veganer far ut på samma ö och möter samma öde. Enda skillnaden är den att dessa stackare har Michael Paré med sig som kapten. Den här gången är Komodon inte lika groteskt stor och har dessutom fått sig en lika stor fiende i en kungskobra. Givetvis är de cgi-gjorda vilket Paré dess värre inte är.

Paré slår rekord här i torrhet och hans dialoger frasar som torra strips från McDonalds, han är så otroligt tråkig här så man hoppas bara att Uwe Boll ska ligga i buskarna och hoppa på honom och ta med honom hem till Tyskland och ge han en liten livsinjektion, vilket han gjorde med fast inte i denna filmen. Tyvärr för jag gillar annars Paré men här är han skrämmande tråkig och ändå är han den bästa i gänget. Effekterna är hyfsade men det övriga skådespeleriet är under all kritik. De flesta är nog fan överblivna torrjuckare från en mjukporris från Playboy eller Penthouse. De beter sig så eller rättare sagt försöker bete sig som sådana.

Detta är givetvis en sådan film där de aldrig laddar om heller. Paré skjuter minst 50 skott med dubbla pistoler, tittar bort från målet mot de andra i gruppen, fortsätter skjuta under tiden som han tittar, tittar tillbaka igen mot målet och fortsätter igen. Och han laddar aldrig om! Vart kan man hitta sådana pistoler? Man kan vinna ett helt krig ensam med endast två sådana ju! En annan favorit är när han skryter om att han bara dricker fin irländsk whisky och halar fram en Jack Daniels! Hahahaha Killen är fenomenal.

Detta är skräp, underhållande sådant om man är på rätt humör iofs. Men gillar man inte genren så bör man hålla sig undan, långt undan för den delen med. Själv är detta andra gången jag ser den men jag är inte normal.

Inga kommentarer: