Clutch är en gammal boxare som bor på just Mulberry Street på Manhattan i en gammal lägenhet som ska rivas för att göra plats för nya byggnader. Hans dotter är på väg hem från kriget och hans vän Coco är kär i honom. Själv är Clutch förälskad i den ensamstående mamman Kaye som verkligen sett sina bättre dagar. Hon jobbar på baren runt hörnet. Clutch och Coco förbereder en fest för dottern som ska komma samma dag och vad de inte vet eller räknat med är att det brutit ut en epedemi av råttbett som smittar och gör att den som blivit biten inte bara smittar vidare själv utan personen själv förvandlas till en råttmänniska. Snart nog är paniken överallt och Manhattan är snart en sluten ö utan hopp. Men Clutch är inte den som är den utan han binder de gamla nävarna och ger sig ut på gatorna för att finna Kaye. Beväpnad med endast sina nävar slår han sig fram bland råttmänniskor och allmän kaos för att hinna fram innan det är försent.
Omslaget anger denna för en zombiefilm men det kan jag inte hålla med alls. Epedemi/monsterfilm tycker jag passar bättre om man nu vill kategorisera denna, själv ser jag den som ren skräck. Filmen har ingen hög budget och är full av okända skådespelare åtminstone för mig och de är suveräna varenda en av dem. Effekterna är effektiva och vi får se vissa så gott som fullt utvecklade och andra i tidigt stadie men det som är det viktiga här är att det funkar fint. Stämningen är fantastisk och musiken med och tillsammans gör de detta till en underbar upplevelse. Attackerna som vi bjuds på här är hårda och råa och scenerna när de står utanför dörrarna och trycker och vill in är verkligen effektiva för oss som tittar. Slutet är riktigt sorgligt och det förhöjer stämningen i filmen ännu mer.
Regissören Jim Mickle har endast gjort en kortfilm tidigare innan denna och den var i samma stil bara det att det var hundar i stället för råttor och en stor del av skådespelarna från Mulberry Street var med i den. Vilket är kul. Nu återstår det bara att se om man kan hitta den med för här har han gjort ett riktigt bra jobb. Men Jim Mickle är en regissör jag ska hålla ögonen öppna efter för detta är verkligen en bra film på alla vis.
Rekommenderas hårt!
4 kommentarer:
Mycket bra rulle det där... såg den på en midnattsvisning på Sthlms filmfestival för en sisådär tre år sedan... mycket kul
Det sticker verkligen ut ur mängden för den är så egen i sig. Mitt i allt slafs så är där en fin kärlekshistoria eller historier rättare sagt :D
En av de finaste filmerna jag sett på många år faktiskt, mest för att den känns så perfekt. Så äkta, trots att det handlar om rått-människor :)
Som vanligt Fred så slår du huvudet på spiken. En mycket fin film! Varför kom jag inte på det när jag skrev om den :D
Skicka en kommentar